Work Text:
“Åkesson!”
Stefan gick raskt mot den slanka långa figuren som stannat flera meter framför honom. Den yngre mannens hår var pocht bakåtkammat i sin signaturstil men en hårslinga hade letat sig ur det tunga hårvaxet.
Det hade varit en lång dag. En lång sista dag för Stefan.
Den enda interaktionen han hade haft med Sverigedemokraten idag var i kammaren framför talmannen och alla riksdagsledamöter. Stefan kände att hans kinder hettas upp bara vid tanken på minnet. Han kände boken vid hans sida bli tyngre i sitt grepp och höll om den hårdare.
Efter Jimmies avskedstal, Stefan skulle gärna hellre kalla det skamlöst och humoristiskt flörtande, hade den mörkhåriga mannen givit boken om korv till honom. Han hade gått in för en formell kram men lutat sig försiktigt mot hans öra. Den varma kaffe andedräkten träffade sensuellt sidan av hans ansikte och han kände håret på sin rygg resa sig.
“Vi kanske kan testa den svenska korvresan tillsammans, du och jag.”
Jimmies mun var så nära att han tycktes känna läpparna röra sig mot sin hud. Men lika snabbt som det hade skett var han borta igen. Jimmie drog sig bakåt ur omfamningen och sträckte ut sin hand för en sista handskakning, och Stefan trots sin förvirring lyckades möta de långa fingrarna halvvägs. Han kunde dock inte skaka av sig avsaknaden från Jimmies värme runt hans kropp.
Stefan var minst sagt förvirrad. Det hade gått flera timmar sedan händelsen men trots tiden som gått fortsatte det att spelas upp i hans huvud. Det fanns bara en handlingsplan som kunde få honom resonlig igen.
“Stefan.” Den konservativa ledamotens barotona röst fyllde den tysta korridoren och gjorde sällskap med Stefans tunga fotsteg som ekade mot de gråa väggarna. Avståndet mellan dem minskade sakta men säkert, medan spänningen mellan dem ökade.
“Vad gör du kvar här? Njut av pensionen nu Stefan!” Det märktes att Jimmie var nervös. Han var tydligt upprotad av Stefans närvaro, svettpärlor hade börjat bildas på hans bryn och han skiftade vikt mellan benen rastlöst.
Stefan ville ta reda på exakt varför Jimmie hade valt att göra som han gjorde, men framförallt ville han veta varför just då? Under den sista gången de skulle stå mot varandra, i rummet med all deras historia, med elden i ögonen och vassa ord kastade mot varandra.
Stefan kunde gissa varför. Jimmie hade alltid varit en ynkrygg.
Han hade givetvis kunnat tolka hela situationen fel, men år av att läsa mellan raderna, av att se det osagda i argument och debatter, sa att han med störst sannolikhet hade rätt.
Jimmie ville knulla honom.
Han hade valt allra sista minut till att subtilt låta Stefan veta om det. Dock kändes det lika subtilt som att skicka in en motion om att ha en korvätande bordell i Stefans egna kontor.
Jimmie hade alltid varit hal som en ål. Hans mål måste ha varit att överrumpla honom, vilket han gjorde. Den sluga räven.
Två kan spela det spelet.
Stefan hade kommit ikapp Jimmie och ställde sig tillräckligt nära för att se den andra partiledaren våndas.
“Du sa det själv. Man kan ju inte bara läsa om korv.” Stefan slickade sig om läpparna och ställde sig i Jimmies personliga sfär. “Man bör också äta en korv. Ibland.”
Jimmie öppnade munnen men inga ord kom ut. Han kollade ner mot Stefans läppar och sedan upp igen.
“Du ska veta Jimmie att det var alldeles för länge sedan jag åt korv.”
Jimmie släppte ut ett nervöst skratt. Han tittade generat bort och drog handen genom håret vilket gjorde att fler svarta hårtestar ramlade ner.
“Jag har ju alltid velat se dem där jujutsu greppen.” Sa Jimmie långsamt, trevande.
“Jag kan visa dig hur man gör en ezekiel på mitt kontor.”
“Jag som trodde du gillade publik Stefan.”
Han kände hur sina mungipor drog upp i ett lätt leende. Han skakade lätt på huvudet och lät en pust slinka förbi hans läppar.
“Du tror att du är rolig?” sa Stefan och kände leendet växa. “Du kan inte alltid gömma dig bakom humorn Åkesson.” Han tog ett steg närmare Jimmie. “Vad sägs som att sluta gömma sig? Låt oss istället fullända vår vapenvila.” Stefan pausa och slickade sig runt läpparna. “Med korv.”
“Nu?”
“Jag går inte i pension imorgon Jimmie.”
Den unga partiledaren stängde munnen och pressade ihop sina läppar till ett streck. Han rätade därefter på sig och slätade nervöst ut sin kavaj. Jimmie kollade upp mot Stefan. De mörka ögonen verkade titta rakt igenom honom, och inuti dem fanns den heta glöden han beundrat så länge. Han ville veta vad som fläktade den, vad som kunde få den att brinna starkare.
“Eller är korven jag erbjuder för kryddstark för dig?”
“Det är vad jag borde fråga dig, gamle man.”
Stefan tog tag om Jimmies hand och flätade samman deras fingrar. Han kunde känna hur Jimmies hand kramade tillbaka.
De började gå tillbaka genom den grå korridoren och med varje steg ökade hans puls. De gick i spänd tystnad, båda försjunkna i tankarna inför vad som komma skall. Hans kontor var inte långt bort, men det kändes som en evighet innan de kom fram.
Så fort han greppade handtaget och fått upp dörren tog han tag om Jimmies slips och drog kvickt in honom i rummet. Han ödslade ingen tid på formaliteter och tryckte upp Jimmie mot väggen.
Deras ansikten var bara ett hårstrå ifrån varandra, och det var en anfäktelse att inte sluta mellanrummet. Den stela luften orsakad av mängder med papper, gamla kaffemuggar, fimpade cigaretter och en mandatperiod utan att vädra trängde in i Stefans näsa och i den stilla stunden vandrade nästan hans tankar till Ulla. Nästan.
Han kunde känna Jimmies andetag mot sitt ansikte och sedan en lätt beröring av hans läppar mot sin kind.
“Vad kallar du det här jujutsu greppet?” frågade Jimmie tyst mot Stefans hud.
“Den här kallar jag den svenska korvresan.” sa Stefan, samtidigt som hans hand letade sig ner till Jimmies midja.
“Det var inte det här jag hade i åtanke när jag gav dig boken.” skrattade den konservativa politikern lågmält. “Jag hade mer tänkt en bokcirkel av något slag.”
Han kunde känna Jimmies läppar röra sig roat uppåt och Stefan själv kände sitt ansikte dra ihop sig till ett arrogant leende.
“Det där, det är bara käbbel.”
Stefan kunde inte vänta något mer och slöt avståndet mellan deras läppar.